X: Hej.
Y: Hej.
X: Har du kul ikväll?
Y: Ja det är ok.
X: Jag heter X.
Y: Y.
X: Har du tappat bort dina kompisar?
Y: Nej, en är i baren, en på toan och en försöker ragga upp DJ:n. Jag bara väntar.
X: Vilken färg äter du först om du äter vingummin?
Y: Va?
X: Inget. Vill du ha en drink?
Y: nej, den jag har i handen räcker.
X: OK...
Y Jag tror jag ska försöka hitta Maja.
X: nej, du får inte gå.
Y: Va?
X: Listen. Jag har blivit stupfull ikväll och spenderade fem timmar med att titta på lyckliga par på en sunkig förfest.
Y: So?
X: So, jag fick en Dickens-inspirerad försmak av hur min framtid skulle bli. Jag såg migsjälv sittandes i en tvåa i Solna; ensam och olycklig. De enda avbrotten i monotonin var att skriva insändare, ta hand om mina två ödlor och runka till juniormästerskapen i beach-volley på Eurosport.
Y: jag måste verkligen gå.
X: Nej du får inte! Du måste bli min flickvän! Vi kan storhandla på Willys och ta efterblivna promenader vid högarna. Vi kan banta ihop och längta till nästa Beck-film. Jag kan börja handla på Dressman och lära mig nåt om bilar. Jag kan inte bli ensam.
Y: Du är fan sjuk i huvet.
X: Kom igen, gå inte! Jag kan ändra mig. Du kan ha Veckorevyn på nattduksbordet och jag Slitz. Vi kan hata varandra i smyg och ha mekaniskt, kärlekslöst sex en gång i månaden. Jag gillar redan lådvin, och jag firar jul precis var fan som helst.
Y: Hejdå.
X: Kom igen! Vi kan titta på Marimekko-handdukar varje söndag och rösta på folkpartiet. Jag kan ändra mig! Jag kan inte bli ensam. Jag kan inte bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar