X: Det finns ingen absolut sanning. Allting är subjektivt.
Y: Vad fan menar du, klart det finns.
X: Nej allting som kan definieras i termer som sant eller falskt bygger i grunden på erfarenheter och åsikter hos den som försöker.
Y: Det betyder ju inte att det inte finns någon absolut sanning, bara att det inte finns någon sanning som är universellt accepterad.
X: Men en absolut sanning kan ju inte ifrågasättas.
Y: Klart den kan. Om jag sveper den här tequilan så är det en absolut sanning att jag kunde svepa den. Om nån frireligös kärring i Falun hävdar att det inte går ändrar det ju inte faktumet att det är en absolut sanning.
X: Det här händer aldrig på film.
Y: Vad?
X: Där kan man alltid slänga ur sig nån kryptisk, pseudo-filosofisk kommentar och alla tar till sig den utan att vara jobbiga. Dom bara nickar lite medhållande och sen klipps det.
Y: För att återkomma som berättarröst i ett svårt läge i filmens slut.
X: Just det! Morgan Freeman har ju fan byggt en hel karriär på det. varför funkar det inte i verkligheten.
Y: Så du vill att jag ska nicka lite medhållande till allt idiotiskt du säger och hålla käften? En konversationsstil som gjordes känd av Hitler.
X: Är det för mycket begärt att du hör mina visdomsord i bakhuvudet när du funderar på om du ska offra ditt liv för kärleken eller ta ställning mot rasism?
Y: Jag lovar att nästa gång jag är i någon av dom situationerna så ska jag tänka på när du var full på nyår och skrek åt Mia att det bara är barnknullare och frireligöst pack som inte förstår att man kör bättre efter en kvarting estländsk vodka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar