X: Träffade du P?
Y: Q:s polare?
X: Ja den långe, blonde.
Y: Ja vi snackade lite, han verkade ok.
X: Det var nåt speciellt med honom.
Y: Som vad?
X: Vi hade bra kemi. Han och jag hade värsta intressanta diskussionerna.
Y: Om vad?
X: Inget särskilt, han kunde bara bita tillbaka i alla diskussioner och hade skitroliga anekdoter.
Y: mmm ok.
X: What?
Y: Inget... förutom att du bara pratar skit.
X: Varför det?
Y: För att du har tagit till en försvarsmekanism som tydligen bara förekommer bland tjejer.
X: Har jag väl inte, jag tyckte han var rolig.
Y: Jag snackade med den killen på festen. Han var helt normal kille, inte särskilt smart eller intressant men snygg som fan. Vad du har gjort är att du sett en snygg kille och vill ligga med honom. Det är fullkomligt naturligt, men du kan inte erkänna det för dig själv. Så du känner dig tvingad att klistra på honom en massa personlighetsdrag för att rättfärdiga att du vill knulla honom.
X: Ähh håll käften.
Y: Han kunde ha läst högt ur Ellos-katalogen igår och du skulle tycka han var intressant. Och det funkar åt andra håller också. Han tror säkert att han är intressant bara för att alla postpubertala tjejer han någonsin träffat sagt det till honom.
X: Så det finns inga intressanta, snygga killar? Vad säger du om Johnny Depp?
Y: Det finns massor. Det jag säger är att du uppfattar även dom ointressanta killarna som intressanta bara för att dom ser ut som idol-deltagare doppade i socker.
X: Du är bara avundssjuk.
Y: Klart jag är! Det är jobbigt som fan att låtsas vara intressant och så kommer dom här jävla glidarna och bara softar sig igenom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar